Torparmor

Nu skall de ske Jag har haft tandvärk i en vecka. Jag fick uppbåda all vilje styrka  jag har för att lyfta luren och ringa Folktandvården, och då får jag till svar att de var synd att Du inte ringde tidigare, jag försökte att få henne att förstå att jag inte klarade av att ringa tidigare pga av min tandläkar skräck………………………… Vem vill gå och ha ont och inte göra något åt de?

Men nu skall jag försöka att genomlida de hela, har fått tid imorgon 13.40, Ångesten är nästan outhärdlig, j-la skit tandläkare man hade som barn som tvang ner en i stolen skickade ut föräldern och höll fast medan de lagade? trodde sedan i vuxen ålder att de skulle vara bra att gå tillbaks till samma tandläkare (möta sina demoner) men ack vad jag bedrog mig, den idioten drog ut en kindtand utan att bedövningen hade tagit, och sedan skällde han ut mig för att jag skrek, jag måste ju tänka på hans rykte, de satt ju andra patienter i väntrummet, hur kan en sådan egoist sadister få förstöra ens liv?  Men nu är de dags att konfrontera detta med tandläkaren, jag får försöka att intala mig att de inte är yrkesgruppen som är sadister utan bara den idioten som jag blev utsatt för och att jag var korkad nog att ge honom en andra chans! Som tur är så är kära maken ledig imorgon och kan köra mig för jag är nog en stor trafikfara. De är även vid sådana här tillfällen som jag är extra tacksam för min operation, för annars hade jag säkert tröstätit konstant för att trycka ner ångesten, men nu får jag istället skriva ner vad jag känner och hoppas att de lugnar sig snart……………………………… hatar verkligen att må så här, tror att jag skall packa väskan med lite tränings kläder och åka och träna bara för att skingra tankarna,

Återkommer med rapport när jag har varit iväg

//Birgitta   

Tänk vad tiden går fort, idag är det 1.5 år sedan jag låg på operatinsbordet, helt sjukt vad tiden går fort. Detta får jag nog ta och fira på något sätt...........................
På återhörande
Birgitta

Nu var de länge sedan jag var här och skrev!? Jag har hunnit fylla år, de har varit Jul, Nyår, en Englandsresa med kära maken och goda vänner samt en valpkull!

Så hur mår jag nu egentligen?

De går upp och ner, jag har haft mycket att fundera över. 
Tidigare när Herr ågren har kommit smygande så har jag dövat de med att äta vilket jag inte kan längre så de har varit till att plocka fram monstren ur garderoben och konfrontera dem inte alltid lätt men ack så nyttigt. De är skönt att förstå vad de är som gjort att jag har mått dåligt och alltid känt mig annorlunda och utanför. Men när jag kan se på saker som har hänt i  liv mitt och förstå konsekvenserna av de hela så blir allt mycket klarare! De är också skönt att skriva av sig. Jag har även fått ny ADHD medicin som fungerar, de gör också saker lättare hade tidigare depå kapslar som skulle utsöndras i mage och tarm men efter operationen fungerade de inte som de skulle längre men nu känner jag mig mer tillfreds.

Jag tränar inte så mycket som jag borde vet inte varför, jag har alla förutsättningar , men jag kommer inte till skott, ifjol var jag jätte flitig och simmade med min kompis två ggr i veckan,  nu blir de bara promenader vilket är underbart skönt nu när snön är borta och solen har börjat värma.

Jag väntar nu på att få operera mitt bråck och på samma gång skall de ta bort mitt extra skinn på magen de skall bli jätte skönt att bli av med allt löst fladder, men kön är lång men innan sommaren skall jag få komma, (undrar bara vilket år de sa de aldrig).

Och sist men inte minst så är jag viktstabil sedan 4 månader och de är jätte bra då jag inte vill gå ner mer i vikt